Årsmöte i kungariket Blåland.

När nu den gamla kungen lämnat plats för nya krafter inom kungariket Blåland, så bringade den första sammankomsten närmare 300 besökare.
Konungariket hade lidit svåra förluster året innan och de blårandiga riddarna hade förluster mot de plåt och rostskadade riddarna från Råttlandet, mot de blivande mästarna från Grötregionen och även lidit personella förluster i en av de äldsta riddarna i Sir BoA.
Det hade varit ett tufft år, ett av de värsta på decennier.

Allt krigande hade tärt på landets ekonomi till den grad att endast ett fåtal guldmynt fanns kvar i rikets kassakistor.

Folket i Blåland var en aning upprörda, de äldsta insåg det ekonomiska allvaret i Blålandet, men de yngre hade en annan fokus. De diskuterade huruvida man skulle använda signaleldar, hur man skulle inleda en bannlysning av häxorna från landet Batongonesien, trots att de lämnat och försäkrat att inte sätta sin fot i Blålandet.

Hur olika representanter skulle föra vems talan. Huruvida rikets ekonomi skulle fördelas vid olika finansiella intressen i konungariket Blåland, trots att ingen i nuläget är intresserad av denna typ av satsning.

Ceremonin varade i timtals, och folket roade sig med att vifta, räcka upp och räkna varandras händer. En ritual som först roade de flesta, men efter ett tag tröttnade en stor grupp och lämnade mötet.

Den viktigaste punkten på årsmötet måste ha varit i alla kategorier den finansiella katastrof som nu väntade konungariket Blåland. Dessa diskussioner uteblev…

Tyvärr så upptogs tiden mest av hand och arm leken…

Man skall ha stor respekt för lekar från de olika kulturerna, afrikanska, serbiska, kroatiska och demokratiska. Men har man inte resurser att kriga blir krigarna allt svagare i skicklighet, strategi, och segrar blir sällsynta.
Men kapital är en självklarhet för att konungariket Blårand skall kunna sända ut kompetenta och fruktade riddare till våren.

Utan denna grund blir det svårt för Blålandet att hävda sig.

Men det är då vi får börja hoppas, och be till högre makter…
Vem vet, Jesus eller någon annan sagofigur kanske dyker upp?

Ivar Starke